Att predika för sig själv är något som lärarna på Johannelund och som handledarna under praktikerna uppmuntrat och uppmanat till. Att prata för sig själv gör väl ganska många ganska ofta, och till viss del är det ganska likt att predika för sig själv. På söndagsmorgonen brukar jag faktiskt lite halvmumlande gå igenom predikan, lyssna om jag uppfattar att vår Herre har några förändringar och så återigen gå igenom vad som ska sägas.
Men det är nog inte detta mumlande som lärare och handledare i första hand menade, utan att predika för sig själv innebär att predika så att det är relevant och träffande också för mig som predikant. Vi är ett som församling, vi hör ihop, och vi står inför samme Gud och möter samma Herre när vi firar gudstjänst så alla tar också del av ordet i predikan, även predikanten.
Det är en bra påminnelse och något som också är närvarande då jag förbereder predikningar. Det är inte ovanligt att jag ser saker som jag inte sett förut och förstår Gud än lite mer, jag upplever att det är stort bara att få se honom på ryggen (som Mose, 2 Mosebok 33:18-23), men när vi så möts ansikte mot ansikte då kan det bli nästan mer än jag kan tro.
När jag skriver detta så lyssnar jag på Spotify och en skiva jag aldrig hört talas om ”Songs that changed the church”, vilket var en väldigt bra bakgrund när predikan om vår frihet i Jesus Kristus ska läggas upp. Jag tror att fler än jag anar att jag inte tar i så mycket som jag skulle kunnat, nästan tvekar lite. Ibland blir verkligheten så stor när jag ser den med Guds ögon, men bara en sådan sak som att en berättelse om ett fysiskt befriande från sjukdom är evangelietext när temat är ”Friheten i Kristus” borde nog stämma till eftertanke, os Gud finns mer frihet än jag ofta vågar tro.
Här kommer predikan och en länk till predikosidan.
Filed under: kristen tro, predikningar | Tagged: kristen tro, predikningar |
Livet Gud och allting 
Kommentera