I helgen har vi tränat på vårt kanothandlag, tillsammans med Tommy och Helena, i trakterna av Bodbysund. En härlig tur i mestadels medströmmande vatten. Dock var inte handlaget det mest upptränade som man kan tänka sig och färden blev vinglig och slalomaktig, ja stundtals blev det som för kråkan i sången (om prästens lilla kråka) ”än slank vi dit och än slankt vi dit”, dock ingen tur ned i diket!
Herrens dag (söndagen) tillbringades ute i Guds skapelse och på vattnet (se ovan), detta gjorde att vi inte kom in för gudstjänst under söndagen utan åkte på tältmöte i Bureå på lördagkvällen. Två saker tar jag med mig ifrån denna afton:
1. Mötena var ekumeniska sedan nitton åt tillbaka. Genom att sträva efter att vara ett och att tillsammans vara Kristi kropp, alla kyrkor och samfund, så är jag övertygad om att vi gör något efter Guds vilja.
2. Predikanten talade om att vara en kristen, det är en skillnad som gör skillnad. Det är inte samma som att vandra genom livet utan vår Herre. I vårt kristna liv är det också viktigt att vara öppen för Gud, att vara en kanal som Gud kan handla igenom i världen. Det är dock viktigt att inte bygga för kanalens utlopp så att det blir en damm av unket, stillastående vatten. Vattnet från Gud är levande vatten och utan slut och ände, vi fylls ständigt på och vi ska då ständigt släppa ut Guds liv i världen, till våra medmänniskor.
Filed under: inför veckan, kristen tro, vänner | Tagged: inför veckan, kristen tro, personligt |
Kommentera