Livet och döden

De senaste veckorna har det blivit ganska många begravningar för min del och då blir det ju ofrånkomligt en hel del funderande över både livet och döden. När jag funderar så kommer det ofta upp psalmer eller sånger i mitt huvud. De psalmer som (enligt mig) oftast sjungs på begravningar är 249 (Blott en dag) och 297 (Härlig är jorden). Andra på topp tio är 248 (Tryggare kan ingen vara),  190 (Bred dina vida vingar) och 251 (Var jag går i skogar berg och dalar).

En psalm som jag haft med mig ett tag och  som jag fick upp ögonen för på min första prästpraktik (Tack Charlott) är Sv.Ps. 625. Den är nog inte så känd, men den har en fantastisk text.

En dag jag lämnar mitt hem och mina vänner. Vem känner dödens dal, vart leder skuggans stig? Ängslan mig trycker och frågorna mig bränner. Ett enda vet jag dock och det är nog för mig.

Någon skall ropa det namn jag fick i dopet. Någon skall viska det och rösten är min väns. Och jag skall väckas av viskningen och ropet, buren i trofasthet och kärlek utan gräns.

Vik undan ängslan. Han död i liv skall vända. Kristus ur graven gått. Han kallar mig vid namn. Stilla jag väntar i vad som än skall hända ropet och viskningen och vilan i hans famn.

Text: Eva Norberg 1962

2 svar

  1. Vilken fins psalm, ny för mig, men vem om inte du slka ge mig psalmtips :)
    kram kram

  2. Ja, visst är den fin!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: