Särskilt frågan om statsreligion kan ju tyckas vara lite omodern, men egentligen är den ganska viktig. Några kommentarer på inlägget om Kristendom i skolan på bloggens finska hem, Kyrkpressen, fick mig på sådana tankar. Liksom lite läsningar på Christer Sturmarks blogg.
Jag vet inte vad som är mest tänkvärt? Att som kommentarerna på Kyrkpressen vara måna om att tänka i termer av statsreligion och att det då är bättre med en kristen sådan eller som Sturmark att se att länder med stort mått av friheter och rättigheter (sådana vi önskar oss och andra) också har ett stort mått av ateism i sina samhällen?
Jag är den förste att gratulera kyrkan och Jesus att ha kommit ur maktens grepp i Sverige och på många andra platser, kyrkan verkar inte må väl av att vara sammangift med makten, men mår makten bra av att inte ha något kärlekens ljus och salt i sin närhet? Jag tror inte det, därför är denna fråga inte så lätt tycker jag.
En annan fråga är ju detta med vem som bestämmer vad våra barn får lära sig i skolan och vad vi andra får lära oss av ”experter” i olika sammanhang.
Jag är inte så imponerad av militant ”humanism”, men kanske är det så att vi kan dra nytta av att frågorna kommer upp på bordet? Det är bra att man måste tänka på frågor som:
Vad vill du bygga ditt liv på?
Vill du bygga på att kärlek, förlåtelse, nåd, gemenskap och sanning finns, eller att det inte finns utan är biologiska och psykologiska fenomen i din hjärna?
Och framförallt, om du inte vill bygga ditt liv på en ogrundad tro på Gud så är det förståeligt och vist, men att inte ta i beaktande alla fakta om Jesus, alla berättelser och erfarenheter av Gud, alla indicier på en skapare etc. det är inte vist. Det är dumt.
Filed under: kristen tro, kristen tro och samhälle |
Livet Gud och allting 
Kommentera