För tillfället är det mycket biskopar i media. Biskopar som tycker att Svenska kyrkan ska behålla vigselrätten och biskopar som tycker att Svenska kyrkan inte ska behålla vigselrätten.
Detta kan ju synas viktigt, men jag skulle säga att det finns mer som är viktigt kring våra biskopar för tillfället.Det stundar biskopsval till biskopsstolarna i Stockholms stift, Härnösands stift och Borgå stift (Finland).
Ofta och på många sätt framförs det kritik rörande våra biskopar och kring Svenska kyrkan, också från undertecknad. Svårt kanske att tänka sig att det skulle vara annorlunda än att många engagerade människor gav uttryck för olika tankar och åsikter inom en så stor rörelse och rörande en så stor påverkansfaktor i samhället som Svenska kyrkan, vilken dessutom bygger på det viktigaste och mest engagerande och (som det verkar) mest anstötliga som tänkas kan: Jesus Kristus.
Att invända och opponera sig är viktigt när något hotar att skymma Kristus, men det är inte lika viktigt som att be.
Vi behöver be för biskosvalen, be för evangeliets framgång i Sverige och Finland (på andra sätt och genom biskoparnas verk). I Trosbekännelsen säger vi: ”Vi tror på Gud Fader allsmäktig…”, vilket ju faktiskt borde innebära att vi tror att Gud kan göra allt?
Vi läser i Johannesevangeliets sextonde kapitel att vi tycks ha bibliska skäl till att tro att Gud är allsmäktig:
Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig. (Johannesevangeliet 16:23-24)
Tänk om vi gnällt och invänt och fördömt istället för att be i Jesu namn och låta vår glädje bli fullkomlig?
Filed under: kristen tro, kyrkligt |
Livet Gud och allting 
Kommentera