På söndag är det fastlagssöndagen, sista söndagen innan fastan inleds (på onsdag – även kallad askonsdagen). Fastlagssöndagen är på många håll i världen en festsöndag – Karnevaler är ju vanliga som ett sätt att ta förväl av vardagen och gå in i fastans enklare tillvaro. Jag tycker om idén om att kontrastera saker mot varandra. Från glädje till allvar och från allvar till glädje. Saker och ting blir tydliga när man tar dem på allvar och låter var sak ha sin särprägel. Det gäller både veckans dagar (vardag och helg) och våra kristna högtider, som ger dynamik till livet.
Nu på söndag är det ju då som sagt fastlagssöndagen och temat är ”Kärlekens väg”. En av texterna som kommer att läsas är hämtad från 1:a Korithierbrevet kapitel 13. Där återfinns en text som ofta kallas för kärlekens lov och delar av texten läses ofta ofta vid vigselgudstjänster och blir ju då någon slags romantisk dröm om kärleken. Men när texten hamnar såhär på en söndag finns ju möjligheten att gräva lite djupare i texten och se vad de egentligen är frågan om, och det är spännande…
Jag tycker väldigt mycket om kärlekens lov, det är stora och vackra ord och texten är som en predikan i sig. Men den får ingen riktig rättvisa om man bara läser kapitel 13. Läs hela avsnittet kapitel 12-14 i 1:a Korinthierbrevet om du inte har gjort det så framträder en helhetsbild av vad det är Paulus talar om.
Nu framträder bilden av den kristna gemenskapen, Andens gåvor och kärlekens plats där.
En bild av de troendes gemenskap och av hur vi alla har gåvor och talanger som är till för varandra. Gud har gett oss varandra!
Och där kommer kärlekens lov in – eller snarare kärlekens väg. Vägen vi har att vandra tillsammans är den i kärlek. Har vi alla gåvor, all kunskap, allt vi kan tänka oss men saknar kärlek – ja då barkar det rätt snabbt åt skogen. Då börjar vi använda det vi fått för egna syften. Kanske börjar vi manipulera andra eller sträva efter att själva framstå som framgångsrika. Allt för många människor har farit illa av kärlekslösa andliga ledare – om än aldrig så rikt utrustade med gåvor.
Vi behöver ödmjukhet och kärlek i vårt liv med varandra, för vi är alla sårbara och begränsade människor.
Ännu ser vi i en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.” 1 Kor.13:12-13
Filed under: inför helgen, kristen tro, kyrkligt |
Livet Gud och allting 
Kommentera