Så var då förfastan igång. Den gångna söndagen växlade obarmhärtigt ifrån glädje och fest kring ”Kyndelsmässodagen” med, i Svenska kyrkan, full syra på liturgiken kring firningsämnet ”Uppenbarelsens ljus”, till förfasta och en vecka som mer får temat ifrån ”Septuagesima” med temat ”Nåd och tjänst”.
Läste en beskrivning av vad ”uppenbarelse” betyder: ”Att få syn på, eller få reda på, eller upptäcka, något som man inte på egen hand skulle ha kunnat upptäcka.” Något i den beskrivningen fick något att tändas i mig.
Detta kyrkoår så utgår söndagen ”Septuagesima”, men den ger ändå karaktär åt denna vecka (enligt kyrkalmanackan som styr/vägleder festgrad etc. i gudstjänsterna), det gör att det inte blir någon predikan på ett av mina favoritteman ”Nåd och tjänst”. Jag skulle ändå vilja dela med mig av en rad som jag ofta tuggar på, ifrån psalmen nummer 291 (Svenska Psalmboken)
Detta skall vår lösen vara: ej på eget bästa se.
I din kärlek oss bevara, kraft till tjänst blott den kan ge.
Så blir livets mening skön: kraft till tjänst är tjänstens lön.
Kraft till tjänst är tjänstens lön. Gud vill att vi ska tjäna, men i relation med honom. Kraften får vi ifrån Hjälparen, den Helige Ande.
Filed under: inför veckan |
Livet Gud och allting 
Kommentera