Livet Gud och allting

Söndagens bibeltext och predikoförberedelserna ger mig ingen ro. Texten var, som tidigare angetts:

35 På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: ”Låt oss fara över till andra sidan.” 36 De lämnade folket och tog honom – som han var – med sig i båten. Också andra båtar följde med. 37 Då kom det en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas. 38 Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” 39 Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: ”Tig! Var tyst!” Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. 40 Han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?” 41 Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: ”Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?” – Markusevangeliet 4:35-41 (Svenska Folkbibeln)

En stor del av predikan ägnade jag åt att Jesus inte är någon idé, ingen fin tes. Allt som skedde den där gången var verkligt, men hur svårt det ändå kan vara att tro att Jesus är verklig. Vi är omgivna av röster som vill få oss att tro att Gud är ett hjärnspöke, något psykologiskt, medan det i själva verket är tvärs om. Gud är själva verklighetens grund.

Hur lätt är det inte, att mitt i livets vågor, glömma att det också nu är likt den där gången för de ganska nyblivna lärjungarna. De ropade i förtvivlan ”Mästare bryr du dig inte om att vi går under?” Men det gör han, då likaväl som nu.

Med risk för att bli betraktad som allt för naiv, ung och utan erfarenhet av svårigheter, så vill jag ändå peka på att vågorna lade sig när de vände sig till Jesus.

Med risk för att bli betraktad som allt för enkelspårig och utan medkänsla för de av oss som inte upplever Guds konkreta ingripande i våra liv, så vill jag peka på att när Jesus, som det nästan sista han gör innan himmelsfärden, säger:

Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden. 19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn 20 och lär dem att hålla *allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” – Matteusevangeliet 28:18-20 (Svenska Folkbibeln)

Då presenterar han inte någon fin teori, utan menar verkligen att : ”[Han] har fått all makt i himlen och på jorden” och att ”[han] är med [oss] alla dagar intill tidens slut”, oavsett om vi åker båt och det stormar eller vad än livet innehåller.
Detta går att problematisera på hur många sätt som helst, men en sak går inte att prata bort. Så här säger Skriften, så här lovar oss Gud att det är.

Svårsmält eller tröstande, men så säger vår älskade bror och vän, Jesus.

Filed under: inför veckan, kristen tro |